Kulturarv utan Gränser bildades i april 1995 som en svensk enskild organisation, att verka i 1954 års Haag-konventionens anda om skydd för kulturegendom som hotas av krig, naturkatastrofer, vanskötsel, fattigdom eller politiska och sociala konflikter.
Bakgrund
Kulturarv utan Gränser bildades som en reaktion på de akuta och omfattande behov av hjälpinsatser som uppstod efter kriget i Bosnia och Hercegovina i början av 1990-talet. Förstörelsen av kulturminnen var omfattande och systematisk, vilket fick omvärlden att inse behoven av omedelbar hjälp och skydd. I Sverige möttes en grupp arkitekter och kulturarbetare för att protestera och för att finna konkreta sätt att utveckla ett svenskt katastrofbistånd inom området. Tillsammans med Sida diskuterades möjligheterna att finansiera ett sådant bistånd inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete.
Inom gruppen av initiativtagare utarbetades urkund och stadgar för en stiftelse vars ändamål breddades till att inte bara omfatta insatser i det mest akuta området i det forna Jugoslavien utan även ”främja bevarande av kulturegendom i konfliktdrabbade områden, vid katastrofer av annat slag eller i akuta hotsituationer samt forskning i anslutning därtill”.
Redan från början hade stiftelsen nära relationer till olika delar av det svenska samhället och kulturlivet. De 22 initiativtagarnas engagemang, yrkesroller och funktioner i organisationslivet var synnerligen värdefulla.
Av stor betydelse var också att ordföranden i Svenska Röda Korset, Prinsessan Christina fru Magnuson, ville stå som första namn bland stiftarna och därmed tydligt markera samhörighet med den vidare humanitära verksamheten. Bland övriga stiftare fanns tre tidigare kulturministrar, två riksdagsledamöter, riksantikvarien, ordföranden i respektive Svenska Unescorådet och Svenska Museiföreningen, preses i Konstakademien respektive Vitterhetsakademien, biskopen i Stockholms stift, ordföranden i de svenska nationalföreningarna av ICOM (International Council of Museums) respektive ICOMOS (International Council on Monuments and Sites) samt generalsekreterarna i Svenska Arkitekters Riksförbund respektive Världsnaturfonden.
Idag
KuG har främst arbetat i det forna Jugoslavien med byggnadsrestaurering, museiutveckling och erfarenhetsutbyte. KuG har idag (2014) tre kontor på Västra Balkan; i Sarajevo, Bosnien och Hercegovina, i Pristina, Kosovo och i Tirana, Albanien.
Ändamål
Stiftelsen skall ha som ändamål att främja bevarande av kulturegendom i konfliktdrabbade områden, vid katastrofer av annat slag eller i akuta hotsituationer samt forskning i anslutning härtill. Mot bakgrund av detta ändamål skall stiftelsens primära uppgift vara att skapa ekonomiska resurser för att kunna dels bygga upp en informations- och kontaktverksamhet med organisationer och institutioner i områden som drabbats av konflikter m.m. eller där hot om konflikter föreligger, dels i samarbete med expertorgan i Sverige och internationellt ge ekonomiskt stöd och förmedla experthjälp till bevarandeinsatser i form av utbildning, dokumentation, skyddsåtgärder och återställande, reparation eller återuppbyggnad av kulturminnen och museisamlingar samt till forskning kring kulturarvets bevarande i konfliktsituationer och vid naturkatastrofer eller motsvarande. Stiftelsen skall även på annat sätt kunna verka för bevarande av kulturegendom som är i omedelbart behov av åtgärder.
Huvudmän
Fyra myndigheter och organisationer utser ledamöter och revisorer i stiftelsens styrelse. De fyra är svenska nationalkommittéerna av ICOM och ICOMOS, Riksantikvarieämbetet och Sveriges Arkitekter.